Tre dagar ute i vår fraserbubbla! Vill inte att den ska spricka men men, nya äventyr på g. I noosa nu. Påväg till Bush camp med paddling i skogen om två dagar.

Men fraser Island! Vi blev uppdelade åtta och åtta i bilar. Jag hade nog tur som hamnade med fyra engelska killar, två tyska tjejer och en holländsk tjej för vi pratade engelska hela tiden. I Jacob och Linda var det fem tyskar så det blev rätt mycket tyska för deras del… Det är alltid nån som tar det enkla vägen ut och skippar engelskan. I övrigt var Johanna och Elin som jag träffade i Cairns där. Alltid lika trevligt att stötta ihop med gamla bekanta 😉 Tidig morgon där vi packade in all mat i lådor på ledarbilens trailer innan vi fint tuffade i väg på led mot färjan. Färjan åkte rakt in på sanden och det var bara att köra på. Inget färjefäste här inte 🙂

The crew of car 7!

Sen bar det av på sanden! Första stoppet var lake wabby. 40min promenad genom skogen, längs med en sanddyn och sen ett dopp i en perfekt kall sjö! Efter det en titt på ett Skeppsvrak innan vi åkte till vårt camp. Tälten redan uppsatta och det vara bara att göra sig hemmastadda med mattor och sovsäckar. Vi gick till stranden och kollade på penackles som är sandberg i massa olika färger och som funkar som en plats för arboriginernas kvinnor, där inga män är välkomna. Sen middag. Vi fick all mat men var tvungna att laga och diska själva i våra små åttapersoners familjer. Det gick faktiskt bra utan att superkontrollbehovet steg in. Hacka lite grönsaker och så sköter killarna själva stekningen. Perfekt!


Vårt camp och vår bil

Dag två. Indian head lookout där vi såg sköldpaddor. Inga hajar dock som tydligen är rätt vanligt där. Jag körde dit för de andra var rätt bakfulla. Taktiskt! Sen champagne pools där vågorna slår in i naturliga pooler så det bubblar. Efter lunch åkte vi till en creek dör man kunde fylla på sitt vatten och sen flyta med strömmen ner till vattnet. På kvällen hade vi lite beachparty där någon snurrade en brinnande pinne vad nu det kallas 🙂

Dag tre. Iväg till lake mckenzie. Vägen dit var guppig och lite sandig. Dock hade det regnat så det var inte så halkigt och roligt som det skulle kunna vara 🙂 jag körde! Vi borstade tänderna och peelade ansikten med sand och oj så fräscha vi blev.
Bumpy roadSen bar det av hemåt på färjan igen. Och ja hemåt…. Tillbaka till hostelet, tillbaka till min stora ryggsäck. Vad det nu kan kallas 🙂 På kvällen var det live musik och gratisbiljetter på jugs. Fin avslutning på några sjukt bra dagar! Faktiskt ännu bättre än whitsundays trots att det var på en båt, hör och häpna! Jag spelade lite tamburin med trubaduren. Sjukt kul! Han frågade mitt i sången om jag kunde sjunga. Och om jag ville ta micken. Men det var lite för svår låt och lite för oberett för min smak. Jag nöjde mig med tamburinen. Anledningen till att han frågade om jag kunde sjunga var att han tyckte att jag hade en bra scennärvaro. Inte överdriven utan bara njöt av att stå där. Snacka glad tjej! Det dör lever jag på länge! Over and out.
Jag och Alan Kelly 🙂